Simon Linder, I'll always be yours!

Simon Linder, den här är för dig. Till minne av dig och vår tid tillsammans <3

14 månader

Kategori: Simon

Nu har det snart gått 14 månader, och nu borde jag ju ha släppt dig och gått vidare. Men det går bara inte. Jag är fast. Känslorna och humöret varierar så fruktansvärt och just nu är jag där igen. Jag vet varken ut eller in. Allt är kaos! Jag har börjat jobba och jag trivs jättebra. Men allt har blivit kaos här också. Känslor som inte fick komma har sakta men säkert smygit sig på ändå. Jag vet inte om allt kanske bara är inbillning, men just nu känns det inte så. Jobbigt är det i alla fall, och så fort nånting blir jobbigt så kommer du tillbaka. Alla minnen spelas åter igen upp i mitt huvud och alla känslor bara rasar över mig. Jag saknar dig så mycket, och som vanligt vill jag inget hellre än att få prata med dig igen. Få höra din lugnande röst, och de sätt du sa allting på som alltid fick mig att må bättre för stunden. Nu har jag ingen som kan få mig att må så bra. Jag har mina kära vänner som stöttar mig och som alltid försöker muntra upp mig, men ingen har lyckats få mig att må så bra som jag gjorde när jag fick prata med dig.

Jag tror att dom flesta har tänkt tanken att om jag dör, undra vad alla skulle säga då, hur dom skulle känna och vilka som verkligen skulle bry sig. Den tanken har jag tänkt många gånger. Men sen du försvann har tanken sett annorlunda ut. Det enda som jag undrar nu är om jag skulle få träffa dig igen, om allt fortfarande skulle vara som förut, och om det äntligen kunde få bli du och jag.
Jag har alltid varit rädd för att dö, men nu är den enda rädslan jag har att förlora någon annan. Jag vet inte om jag skulle orka med att känna såhär igen. 
Sen du lämnade oss har mitt liv blivit helt annorlunda. Jag letar hela tiden efter andra vägar för att hitta nått som kan ersätta din plats. Jag försöker hela tiden bli hel. Men inget fungerar. 
Jag har växt som människa, men också blivit fegare. Jag har mycket svårare att släppa in människor tätt inpå för att jag är rädd för att bli sårad. Jag stänger in mina känslor för att inte behöva känna saknad och tomhet. Men sakta kommer allt ikapp mig, och de är det som börjar hända nu.
Fina fina Simon, jag älskar dig. Det enda positiva är att ju mer tiden går, ju kortare är det kvar tills jag får vara hos dig igen. I´ll always be yours! Din Gabbi
Kommentera inlägget här: