Inatt så drömde jag om dig. Jag drömde att du var här, precis som jag drömt så många gånger förr. Jag drömde att det där aldrig hade hänt och att vi hade levt på, tillsammans.
Idag har varit en tung dag. Du har cirkulerat runt i mitt huvud i allt jag gjort, allt jag hört och allt jag sett.
Att de har gått över 4 år nu är så svårt att förstå. För jag minns ditt ansikte forfarande som att det var igår vi sågs sist, din röst som att vi pratade nyss, dina ögon som såg rätt in i mina.
Jag har slutat prata med andra om den saknad jag känner för dig, för dom kommer aldrig att förstå. Jag säger bara att idag är en Simondag. Och dom har slutat fråga, för jag tror att dom vet att det inte är nån ide att försöka förstå. För det vi hade var något utöver det vanliga. Nått som få människor har upplevt och kan förstå.
Mitt liv lever vidare, men tomrummet du lämnat finns alltid kvar.
I'll always be yours! / din gabbi