Har varken haft tid eller ork att skriva. Under lovet har jag försökt att vila upp mig, och gått körkortsteori. För att du som verkligen såg fram emot ditt körkort inte fick, så har jag blivit mer peppad på att ta mitt så fort som möjligt. Man ska ta tag i det man vill göra så fort man kan. För annars kan det vara för sent. Vad som helst kan hända.
Jag har fyllt år också. Det kändes så konstigt att veta att om du hade levt så hade du varit hos mig den helgen. Vi hade firat tillsammans. Men så blev de tyvärr inte. Om 6 dagar är jag lika gammal som du var när du dog. Det känns helt sjukt att tänka så, som att jag skulle dö om 6 dagar. Jag känner ju mig inte ens vuxen på långa vägar.
I alla fall så fick jag ett silverarmband av mina fina vänner. I armbandet var det inristat "I'll always be yours". Jag blev så otroligt glad. Nu känns det mer som att jag har dig med mig hela tiden.
Och igår tatuerade jag mig. Jag gjorde ett minne av dig, som jag alltid kommer bära med mig. Jag lägger upp en bild när den har läkt.

Jag saknar dig Simon, ingenting har ändrats. Livet flyter på men du finns inte längre här. Jag tänker på dig ofta, för ofta. Jag skullle behöva tänka på annat lite oftare. Det är så svårt! Jag vet inte vad jag ska göra för att de ska bli lättare. För hittills så har det inte blivit nån skillnad. Jag drömde om dig inatt och vaknade flera gånger av att jag grät. Fan Simon. Jag älskar dig underbara du! Du finns alltid i mitt hjärta ♥